29 okt. 2015

Tassilo Grüner Veltliner Steinmauer, Wachau




namnet på vinet hänförs till Tassilo III, hertig av Bayern samt traditionellt nämnt som den sista utav Agilofingerna som varo en quadisk-svebisk-bavarisk-frankisk-langobardisk ätt.

Hezog Tassilo III var mer som en kung, samt betedde sig även som en sådan, är bland annat känd för att han blev strångmoderligt behandlad av kusinen Karl den Store, samt avsatt og utjagad utav honom, men sedermera helgonförklarad utav kyrkan, med helgondag den 13 december.

Under hans hertigskap så hunne han grundläga ett flertal olika kloster, bland annat benedektinklostret Stift Kremsmünster som ännu idag är verksamt sedan det år 777 stiftades på platsen där Tassilos son Gunther, enligt sägnen, förolyckades i en jaktolycka med ett vildsvin. Bilden på butteljen är Tassilokalken som är en gåva från Tassilo till klostret, samt även denna nyttjad ännu idag, sigillet bär inskriptan:

TASSILO REX AUCTOR VINEARUM

Vin började man ehuru ej kultivera förrän år 893, och från samma utvalda platser har ovan Tassilovin makats av oenologer i ett litet ungt familjeföretag. Druvan man nyttjar är den klassiskt österrikiska druvan Grüner Veltliner som bär med sig kraftig karaktär upptagandes likväl markens sakrala egenskaper på godjordligt vis, i detta fallet röre det sig om relativt lösaktig jord på stenig grund, givandes mineralrik fruktighet, i stark karaktär.


dëgûstè:

fräsch, fränig, fruktig, pommier, perièr, mineraligt, samt en hel del pepprighet för att va vitt.

Viss stramhet, torrhet, men friskheten är magnifik vid avkyldhet, medels hög grad av stramhet vid rumstemperatur, Tassilokalken yppas i fantasin, benediktansk i balans et harmoni med utpekande aromatiserad vitpepprighet, accelererandes ju mer vinets kyla avtar, samt Guds värme, eller snarare Godans, vinguden, som via vinvarden oss uppvärmo.


Avsevärd skillnad på kallt o varmt.














~

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar