Etruskerna var osså antagligen det folk som införde dubbla personamn, varav ett skolade vara ett heriditärt familjenamn, senare lade vissa även till ytterligare ett namn för att definiera hvilken släktgren man tillhörde, samt spred detta till andra folk i Italien, och latinarna var ett av de folk som uppsnappade påfyndigheten, senare spridandes detta ut över Europa; i motsats till detta kan man exempelvis nämna hellenernas enkelnamn. Etruskerna hade antagligen även de enkla namn till att börja med, då detta relativt klart kan utlysas från namnen själva - man har oftast satt ändelsen -na som en efterled till antingen personnamn, till exempel Velna efter Vel, gudsnamn eller ortsnamn - d.v.s. på samma sätt som man ofta har förfarit i andra och senare kulturer. När man började att mer regelbundet använda sig av liknande system i nutida samhällen, så var det oftast adlen, eller åtminstone de högre familjerna, som gjorde det med efterkommande bönder og övriga, men i etrusksamhället så antar man att en sådan utveckling ej skett, bland annat då det finnes en stor mängd olika familjenamn, hvilket kan tyda på att så ej är fallet, adel brukar ju ej vara så mångtalig. De enda som inte verkar distinktseras med familjenamn i de hittade inskriptionerna är slavar, utlänningar, betjänter samt nöjesfolk / akrobater - men i övriga fall så verkar det inte finnas någon åtskillnad på lägre eller högre familjer. Familjenamnsystemet var ekonomiskt samt maktmässigt neutralt; faktumet att utlänningar inte behaver det kan ju hava sin naturliga förklaring genom att icke-etruskiskt folk inte nyttjade ett sådant system och därmed fanns inget familjenamn att nedskriva ~ eller så neutralt det kunde bli i antikens trälsamhälle.
~
Axat från boken Europas tungomål.
