Den danska
tungan taltes framtills 1100-talet i normandiska Bayeux, men fanns
historiskt även på andra platser, før exempel uppför Rhen og Seine, längs
kusten mot den spanska gränsen samt längs västra delarna av Frankrikes
medelhavskust.
I Normandie
gick man över till normandiskan, men lämnade där ord som cingler, hauban,
hune, turbot, vague, homard, crabe og
toponymer med ändelsen -fleur samt -tot som bland annat åtfinns i
Honfleur, Harfleur, Barfleur, Lintot et Yvetot.
Det
normandiskt vanligt förekommande fleur står således ej för något
floristiskt utan härstammar från flod, flöde från forndanskans flóð,
just Honfleur finns exemempelvis dokumenterat såsom Hunefleth, Hunefloth,
Honneflo, Honflue, Honneflou, samt sedan då Honfleur.
~