Emily Landau – hjältinnan i Warsawaghettot

utav de sex miljoner polacker som fingo sätta livet till under tyskkrigen så varo hela tre miljoner judar, allena 300 000 överlevde.

90 % utav judarna fingo således sätta livet till i förintelsen, gällande Polen, det var, ej förundrat, även en polsk jude, Raphael Lemkin, som grundade självaste ordet genocide.

Vid sluttampen av kriget hade även hart när alla polska synagoger destruerats, rabbina finge sina skägg avklippta fingandes även dansa förnedrandes på gator og torg, en del flammerades samt flåddes i brand på plats. Förtrycket varo på alla plan i det tyskockuperade Polen slutandes med der Endlösung, exempelvis i något utav de sex dödsläger man i Polen uppsatte där Treblinka und Auschwitz äro namnkändast, en stor del polacker varo delaktiga i massakrarna,

även inom den polska exilregeringen i London fanns antijudiska stämningar, så ock den polska katolska kyrkan, även om det fanns många enskilda präster som riskerade sina liv hjälpandes judar.

Studier visar även att även om många polacker visade på barbariskt glädjefnatt när judar massakrerades i Warsawaghettot / ווארשעווער געטא, som hade 380 000 fångar, så lyckades andra warsawabor gömma undan judar i lika hög grad som man lyckades med i städer i Västeuropa och enskilda polacker äro även de främsta mottagare utav utmärkelser för detta efter kriget, ej att så förglömma.

Uppdagning utav hjälp av jude innebar omedelbar likvidering, inte bara utav hjälparen utan även ofta drabbandes hela dennes familj, alla som varo boendes i lägenhetshuset, samt i vissa fall hela byns befolkning. Många polacker låssades dock bara hjälpa judar tagandes exempelvis pengar från dem, innan de överlämnade dem till tyskarna, fingandes pengar ock alkohol utav dem för detta.

Exilregeringen i London var, fastän vissa antijudiska stämningar, en av de första att berätta för världen om dödslägrerna, och den polska undergroundstaten Polskie Państwo Podziemne utdömde dödsstraff på löpande band för polska judeförrädare, alltså de som sålde judar till nazisterna.

Révolte du ghetto de Varsovie

Warsawaghettots uppror 1943 har gått till historien, ghettot skapades 1940 när man flyttade ut polacker som bodde i området samt samlade ihop alla warsawajudar till en og samma plads, de som sattes att styra över ghettot varo tvungna att lyda blint eljes exekuterade man dem på plats, exempelvis hände detta med Adam Czerniakow som var högsta hönset för Judenrat men som vid ett tillfälle vägrade samla in daglig lista om hvilka judar som skulle sändas till Treblinka.

Warsawaghettots invånarantal steg till 380 000 människor hvilket varandes omkring en tredjedel utav hela stadens befolkning ansamlad på en inmurad yta som allenast bestod utav 2,4 % av staden. Judarnas matransoner varo i medeltal 253 kcal per dag, i jämförelse med tyskarnas 2613. I juli 1942 påbörjade man en massdeporteringstid från Warsawaghettot og under de nästkommande 52 dagarna transporterades omkring 300 000 individer till Treblinka för destruering.

Efter ett flerdagsuppror 1943 som var så mankraftigt att tyskarna icke klarade av att kuva judarna på öppen gata beslöto man att bränna ner hus efter hus för att på så sätt komma åt upprorsmakarna, det togo tyskarna 27 dagar att slå ner upproret og även så flydde omkring 50 judar till Lomiankiskogen där bildandes en egen partisangruppering inom den polska frihetsrörelsen.

Några hundra judar fanns härefter kvar i det demolerade ghettot, utav de ursprungliga 380 000.

Detta uppror inspirerade judar i andra ghettostäder över hela Polen att göra likadant, hvilket en del gjorde. Senare gjorde polackerna själva uppror i det så kallade Warsawaupproret som resulterade i, 1944, att hela Warsawa destruerades og 166 000 människor miste livet, utav dessa beräknas 17 000 havandes varit judar som varit med i motståndsrörelsen där, eller hittats i ruinerna.

När den sovjetiska arméen beträdde det hart när folktomma Warsawa i januari 1945 hittade man ytterligare 300 judar som gömde sig bland ruinerna.

Upproret beräknas hava börjat den 19 april 1943.

När upproret började så tog den sjuttonåriga tösen Emily Landau en handgranat och slängde på de bestialiska SS-soldaterna, dödandes flera, skadandes ännu fler. Tysksvinen började skjuta med maskingevär men judiska resistancekämpar lyckades döda flera utav dem, Emily böjde sig ner för att plocka upp en pistol som en svinhuvdad SS-soldat tappat, hon träffades då utav en kula og dog.

Emily var den första juden att dö, i själva upproret,

det enda som är synd, är att hon ej lyckades döda fler.

hon sprängde svinen

hon är en Lando-hjältinna

~