Visar inlägg med etikett I - Agilofinger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett I - Agilofinger. Visa alla inlägg

17 aug. 2023

ᚫᚾᛏᛁᚴᚽᚾᛊ ᚵᚽᛉᛗᚫᚾᚽᛉ - Antikens germaner med runalfabetet

  



 

Boken "Antikens germaner" av Steve Lando här skriven på svenska, men med runskrift.

 

ISBN-13: 9789198745641

ISBN-10: 9198745646

 
Beställ den hos Lulu eller Amazon.


 



 
















~

16 okt. 2022

Antikens germaner – av Steve Lando

  



 

ISBN-10: 919874562X

ISBN-13: 978-9198745627


Köp hos Amazon!
















~



 

30 juni 2016

Germanska stamsamhällen - Europas tungomål


Man vet ganska lite om de tidiga germanska bosättningarna - av förståeliga skäl, då de ej hade några statsformer utan varo löst sammanhängande stammar som i viss mån flyttade runt relativt vagabondiskt. Men man tror att de som etnisk grupp bildades i Nord- og Mellaneuropa under 500-talet f.kr. samt framöver. När de först försökte expandera sitt område så satte de romerska besättningarna stopp för det och efter det att romarna hade tagit Gallien så försökte romarna göra floden Elbe till gräns emellan de olika folken. Men detta misslyckades då germanerna vann ett slag år 9 och gränserna förlades istället längs Donau samt Rhen. Direkt efter detta försökte germanerna bilda förbund och det bildades två stycken relativt stora sådana, men dessa kunde icke hålla ihop och föll därför sönder redan på 20-talet. Flera olika stammar eller folk uppstod under de följande århundradena för att lika snabbt försvinna ur historien – germanerna levde allstå i de flesta fallen under till synes lösa stamförhållanden som kanske främst går att jämföra med krigar- samt rövarband. Men vissa var således mer motståndskraftiga och gjorde speciellt under folkvandringstiden, som varade omkring 370-600, stora landvinningar tagandes över markområden uppförandes nya riken när det Västromerska riket föll ihop, delvis som följd utav dessa. De flesta av dessa riken föllo ehuru inom en snar framtid osså samman och den germanska befolkningen assimilerades med den inhemska befolkningen och speciellt med den romerska kulturen. De germanska folken och dess kultur hann ehuruväl påverka både kultur och folk i sådan mån att denna påverkan syntes änna in i medeltiden - men å andra sidan så synes ju den romerska påverkan än idag. På östfronten kommo slaverna og togo över de germanska områdena under 500-talet eller kanske något tidigare. Germanerna levde givetvis kvar i de områden som de än levo i, d.v.s. i exempelvis Saxland, Anglen og Jutland, med ‘viss’ förödansfull expansion, för andra folkslag og språkgrupper, vid senare tillfällen.















~

Citerat från boken Europas tungomål.

29 okt. 2015

Tassilo Grüner Veltliner Steinmauer, Wachau




namnet på vinet hänförs till Tassilo III, hertig av Bayern samt traditionellt nämnt som den sista utav Agilofingerna som varo en quadisk-svebisk-bavarisk-frankisk-langobardisk ätt.

Hezog Tassilo III var mer som en kung, samt betedde sig även som en sådan, är bland annat känd för att han blev strångmoderligt behandlad av kusinen Karl den Store, samt avsatt og utjagad utav honom, men sedermera helgonförklarad utav kyrkan, med helgondag den 13 december.

Under hans hertigskap så hunne han grundläga ett flertal olika kloster, bland annat benedektinklostret Stift Kremsmünster som ännu idag är verksamt sedan det år 777 stiftades på platsen där Tassilos son Gunther, enligt sägnen, förolyckades i en jaktolycka med ett vildsvin. Bilden på butteljen är Tassilokalken som är en gåva från Tassilo till klostret, samt även denna nyttjad ännu idag, sigillet bär inskriptan:

TASSILO REX AUCTOR VINEARUM

Vin började man ehuru ej kultivera förrän år 893, och från samma utvalda platser har ovan Tassilovin makats av oenologer i ett litet ungt familjeföretag. Druvan man nyttjar är den klassiskt österrikiska druvan Grüner Veltliner som bär med sig kraftig karaktär upptagandes likväl markens sakrala egenskaper på godjordligt vis, i detta fallet röre det sig om relativt lösaktig jord på stenig grund, givandes mineralrik fruktighet, i stark karaktär.


dëgûstè:

fräsch, fränig, fruktig, pommier, perièr, mineraligt, samt en hel del pepprighet för att va vitt.

Viss stramhet, torrhet, men friskheten är magnifik vid avkyldhet, medels hög grad av stramhet vid rumstemperatur, Tassilokalken yppas i fantasin, benediktansk i balans et harmoni med utpekande aromatiserad vitpepprighet, accelererandes ju mer vinets kyla avtar, samt Guds värme, eller snarare Godans, vinguden, som via vinvarden oss uppvärmo.


Avsevärd skillnad på kallt o varmt.














~