Prins med mindervärdeskomplex

inga direkta tronutsikter

gillar att jaga, skjuter djur febrilt

har en liten fillefjång

jämför krig med TV-spel

dödar afghaner glatt

~

Lando - Mill Valley - Womens Clothing

~

Publius Cornelius Scipio Aemilianus Africanus Numantinus

exterminatore Carthaginis, 608 A.V.C.

~

DN

Templum clarum

templa clara

homines obidet

in cultu

~

Ända uti Påska

hej hopp tomten satt på grana

det vara ända till påska

Jesu uti kors med fjana

~

Kvinnans allt - Tu est Divina I XXI

många kvinnor behöver uppmärksamhet, eller mår bra utav att få det

från även annat håll, än där hon garanterat får det

de flesta kvinnor önskar även få variation, rent fysiskt

ju nöjdare kvinnan blir, desto bättre blir dessutom förhållandet

ju mer kvinnan får, desto bättre blir det

mannen bör som alltid ge precis allt som går

kvinnan bör få precis allt som hon vill få

då kvinnan är gudinnan, så är hon Alltet

i formen av alltet, så kan hon aldrig tillräckligt få

alltså måste hon alltid få allt som går

det finnes aldrig något slut på det hon kan få

= Tu est Divina

DN

Min musa Maria

vi alla skall prisa dig salig

i total dyrkan av din entitet

din vördighets essens

som får våra sinnen att eskaltera

ögon att sukta

samt blod att åtrå

/ totus tuus

~

Förtrollande

det är så underbart, Ni är så underbara

våra båda hjärnor, vårat sinne, våran själ

vi är så besmälta, som en ring runt ert lillfinger

~

Aqua vitae

att framställa guld
att dricka gud

~

Påve Lando

Lando natione Sabinensis ex patre Taino, ofta ehuru benämnd som romare.

Påven Lando, även känd som Landóne / Landone, samt Landus, var den siste påven innan Johannes Paulus I som nyttjade ett namn under sitt pontifikat som tidigare ej hade nyttjats, samt så varandes namnet hans eget. Förutöver de ovannämnda namnen skriver källorna hans namn såsom Lanto, Bando, Dando, Mando, Laudo, Lidus, allom typiskt langobardiska namn.

Hans pontifikat var emellan åren 913-914. Icke mycket är dock känt om påve Lando då få noteringar ärom oss komna därest hans papaliska regim inföll i en tid då få dokument finnes för oss idag att skåda, men han är nativ till Sabina, son till den longobardiska greven Taino / Tainus.

Ej ens datumena för hans uppdrag vete man med säkerhet, i Liber pontificalis står det angivet att han satt på påvestolen under fyra månader samt tjugotvå dagar, i en katalog som sparats tillsammans i en förlängning till Liber pontificalis i klostret Farfa samt förtäljat utav Gregorio di Catina i Chronicon Farfense indikeras istället en period utav sex månader og tjugosex dagar. Detta sistnämnda stämmer väl överens med det föreslagna utav Flodoardo som menar att det rört sig om sex månader og tio dagar, de flesta källorna röre sig runt strax över 6 månader hvilket ses som det troligaste.

När pontifikatet för Landus påbörjades är likväl oklart, det kan ha skett i juli 913, eller kanske i november nämnt år. Hans mystiska avfälle är ehuru mer klarare placerat i mars 914, omnämnt även i ett dokument från Ravenna som nämner 5 februari 914 samt att valet av Landos efterträdare, Giovanni X, skall hållas i slutet av mars samt tidiga april dåvarande år.

Ett juridiskt dokument från 1431 nämner honom sedan igen, då en donation skall gå till Landos ursprungliga hemkyrka. Det finns fåtaliga, samt i övrigt obekräftade, uppgifter kring att man hittat bronsmynt utanför Rom med inskriptionen ‘Landus P.P.’ samt på reversen huvudna av Sankt Peter et Paulus samt bokstäverna ‘S. PA. S. PE.’, men i övrigt är myntskap okänt för denna kortvarige påve. Han begravdes i basilikan San Pietro i Vatikanen, men graven är förstörd i likhet med de runt hundra övriga som varo belägna i den gamla Sankt Peters Basilika.

Vi vetom ej mycket om honom i övrigt, förutöver att han benämndes som en god og värdig man utav samtida historiskt viktige krönikören Flodoard de Reims, samt erkände privilegium till San Salvatore i Fornovo, Sabina, hvilket är Diocesis Foronovana, på italienska benämnt diocesi di Vescovio, varandes ancienna Forum Novum, beläget i dagens Torri di Sabina, där antika katedralen Santa Maria byggdes, biskopsdömet har inklusive Landus alstrat fyra påvar. Den ursprungliga handlingen är försvunnen men må ha funnits, eller ej, år 1431 när handlingen refererades, förutom erkännande utav privilegier så donerades även gåvor av Landus, dessa må då hava gått till biskop Gregor af Vescovio som för tillfället residerade i Toffia sedan sarakéerna destruerat San Salvatorekyrkan genom brand anno 891, genom donationen kunde biskopen återbygga San Salvatore samt ånyo göra det till sitt residens, hvilket således skedde og från år 944 residerar man på plats igen. “Möglicherweise stammt die päpstliche Schenkung aus dem väterlichen Erbgut des Papstes”, skriver Zimmermann i sin Papstregesten 911-1024, 1998 S. 6.

Därefter är det ej mycket som nåom vår kunskapsbas idag om hans egna val eller hans förutvarande eller varande. Det är dock med största sannolikhet så att påve Lando ingår i sfären utav Theophylacterna då de hade fullständig kontroll över dylika viktiga positioner under nämnd tid, inklusive alla påvetillsättningar, med mycket hög trolighet kunne man även antagningsvis koppla Lando till Lando, den langobardiska landulfidiska prinsätten som sedan länge varo förhärskande i området samt varandes ättade med Theophylacterna, åtminstone hävdom vi landosar det.

~

Landologi i Erotica

Diktboken Erotica är igge landologisk till sin karaktär, men vissa spår eller potentiella kopplingar står att finna:

• Titlen, en relativt ordinär sådan, är en tidigare redan nyttjad titel från några tidigare Landi likväl.

• Skölden på framsidan är ett av Landos vapenmärke, från Venedig.

• Direkt kopplade alster: s. 8-9, 54, 84:2

• Indirekt konnotabla äro eventuellt åtminstone även alstringarna: s. 7, 10, 15, 27:2-3, 28:1, 32, 35, 36:2, 38, 43:2, 46:1-2, 47:2, 48, 51, 52:1, 56, 60 63:3-4, 70, 71:2, 73, 78, 79:2, 4, 80:2, 4, 91:1, 92:3, 96:1, 100:2.

~

Felis silvestris catus - Tamkatten en vildkatt på besök

Katten har till skillnad från exempelvis hunden inte domesticeras på så sätt att den utvecklats, dompterats från en vild art, i hundens fall vargen, för att bli en egen ny art djur, tämjd utav människan. Den domesticerade katten har ej ändrat sitt sinne, sitt kynne, sitt beteende, eller sin fysik eller biologi i förhållande till den vildkattsras den ännu tillhör, skillnaden emellan en ‘vild katt’ och en ‘tamkatt’ är allena den att den sistnämnda är människovan, emedans mer vilda katter ställer sig avogt inställd till att hava nära kontakt med vår art, utav den enkla anledningen att katter äro rovdjur og därmed instinktvis extremt vaksamma mot alla former utav andra former utav liv, som äro större än dem själva, eller på annat vis kan utgöra en fara för deras liv og lem. Detta är således ett normalt skyggt beteende som kan avtränas antingen via att en katt i späd ålder vänjes vid människor eller att man genom extensiv tålmodigt verkande giver katten positiv respons, i form av föda og kel, så att en tillitenskap framväxer. Katter som utstått negativ respons utav människohand må ånyo tillgivas via tålmodig positivisering. Ett rovdjurs litenskap kommer sig ehuru ej enkelt.

Det är detta som är den viktigaste basala skillnaden emellan en katt ock en hund, en hund är en art som människan tagit sig till framavlandes från ett tidigare vargstadium emedans katten i sin vilda form självmant flyttat in till mänskliga bosättningar när människan började bo urbant då de märkte att det ofta fanns gott om föda i form av gnagare og annat i närheten utav människor, katten äro heller inget flockdjur även om den ibland eller ofta kan bo i grupp. Denna inflyttning hände för 10 000 år sedan og händer än idag, då gränsen emellan domesticerad katt og vildkatt är sublim, överallt ock även i dess ursprungsområde i Mellanösterns städer. Människor insåg antagligen snabbt fördelen med att hava de små rovdjuren nära till hands varvid en symbiotisk artsutveckling toges vid, men det är icke katten som ändrat sig i förhållande till människan utan det är människan som fått vara så god att ändra sig för att det bättre skall passa katten. Annars pyser den.

När man pratar om förvildade katter så röre det sig således om människoovana katter, katter som antingen äro födda i det vilda, eller som förvildats på så sätt att de utav olika anledningar ej längre lever i ett hem där även människor bor. Förvildade katter kunnandes ställa till stora problem i ekologin om de varandes i en kontext där de normalt icke skulle finnas, exempelvis i Australien där de verkar ha funnits sedan 1400-talet, flera århundraden innan européerna kom dit införandes katter från Europa, på många öar, på antarktiska öar, og så vidare, där de kunna utgjöra stora hot mot lokalt annat djurliv, men på övriga ställen så utgöro vilda katter ett normalt inslag i naturen, oavsett om de är ‘förvildade’ eller ‘vilda’.

Tamkatten Felis silvestris catus är en underart men fullt kongruent og kopulent med vildkatten Felis silvestris med direkt härstamning från nordafrikansk vildkatt Felis silvestris lybica hvilket DNA förtäljer. Fastän dess nordafrikanska härstamning är djurarten högt adaptibel og överlever exempelvis i det vilda i antarktiska områden sedan slutet av 1800-talet, förhoppningsvis har man lyckats i sina strävanden att plocka bort arten från denna plats då den ej alls höre hemma där samt destruerar lokalt djurliv hårt. Katter klarar eljes av att bebo alla möjliga slags habitat samt klimatzoner, i skogar, savanner, öknar, tundra, kustland, inland, jordbruksland, våtmarker samt, absolut, urbant land.

Den ‘domesticerade’ katten härrör således från den nordafrikanska vildkatten hvilken är en art som är väldigt närstående den europeiska vildkatten, Felis silvestris silvestris, alla vildkattsarter äro väldigt närstående varandra og det råder stor konfushet kring huru de skall indelas. De europeiska og nordafrikanska vildkatterna kunno para sig med varandra, så även de domesticerade, og inga klara gränser finnes emellan arterna, eller raserna. I de rena formerna hava man dock märkt att de europeiska vildkatterna äro långt svårare att tämja, även om de tages i späd ålder, emedans de nordafrikanska enklare tämjes. Hvilket antagligen ligger till grund för att det var dessa som kommit att bli människans följe.

Hela Europa, inklusive Skandinavien, utgör naturligt habitat för den europeiska vildkatten varhän ej förvånande äro att förvildade exemplar utav den domesticerade katten, d.v.s. den nordafrikanska vildkatten, klarar sig likt ypperligt att överleva samt framleva utan mänsklig involvering.

Det utgör således inget kattsligt problem att tamkatter, eller ’huskatter’, går utan mänskligt hus, eller mänskligt hem, utan de överleva hur bra som helst utan mänsklig strukturerad hjälp og utgör ett naturligt inslag i våran ekologi, både i stad som på land, i skog som vid kust. Att som svenska staten gör, via Länsstyrelserna, fatta beslut om avskjutning eller avlivning utav hemlösa katter är således starkt verklighetsfrämmande samt djurfientligt gentemot ett djur som naturligt höre hemma i Sveriges natur, samt som på ett ypperligt vis klarar sig utan mänsklig övervakning.

Bryr man sig om att enskilda katter, eller exempelvis såkallade sommarkatter, far illa, hvilket naturligtvis många gör bland vilddjuren i det vilda, naturen är sådan, särledes om de lämnas därhän som barn då de ej ännu äro utrustade för det hårda vilda livet, så bör man istället stödja öppna katthem som kan understödja katterna på ett civiliserat og öppet vis. Som Kattempel, eller sanktuarier, där katter kunne få en fristad, under fria omständigheter. Anser man att djuren äro för mångtaliga så kan man ju även exempelvis genomföra steriliseringskampanjer men att aktivt avliva dessa ståtliga djur strider helt mot djuretiska förhållanden samt vår civiliserade natur, där katten hör hemma per definition.

I övrigt, bör katterna lämnas ifred.

~

DN

Roman

allom germanska barbarer

som lyckats ta sig till den romanska civilisationen

og det äro många

haver romaniserats tämeligen omgående, självmant

~

Perseitas boni

puella amande est

perseitas

~

DN

Landologi i Europas tungomål

Dubbelverket Europas tungomål är i sig ej behandlandes landologiska spörsmål, men med anledning utav landologiska förekomster lite var stans i ett spridt släktskap så åfinnes en del både direkt som indirekt häruti ändå.

• Bilden på framsidan är venetianska Landofamiljens kejserliga ättevapen, just denna bild från en mosaikbild i kyrkan San Sebastiano i Venedig, sedan några decennier flyttad till Ca’ d’Oro för restaurering.

• Direkta, fast ibland distanta, refereringar aktuella för landologin åtfinnes på sid. 43, 44, 57-58, 59-60, 83, 96, 98, 99, 121, 213, 242, 250, 258, 260, 269, 283, 291, 295, 311, 313, 314, 318, 339, 340, 341-343, 344, 346, 347, 360, 391, 398, 403, 409, 411, 413, 432, 434, 441, 443, 446-451, 453-457, 459, 464, 465, 468, 473, 474, 478, 484, 486-491, 499, 500, 502, 510, 539, 548, 550, 565, 579, 582, 590, 595, 620-621, 631, 669, 699, 701, 703, 758, 793, 823-827, 831, 832, 848, 884, 888, 891, 902, 907-908, 911, 914-916, 920, 928, 952-953, 962, 963, 966, 971, 981, 988, 1010, 1019, 1026, 1034, 1038, 1039, 1040, 1043, 1046, 1049, 1062-1063,  1066-1067, 1070.

• Indirekta referensramar må finnas på sid. 33-34, 36-40, 50-53, 55, 133, 226, 383, 386, 407-408, 418-419, 439, 469-470, 587-591, 948, 960.

~